Fredag!

hmm sitter i soffan med datorn i knät å funderar över lian. igår hade jag en potentiell mental melthdown. Så nära på att bryta ihop totalt, över baggateller och jätteviktiga saker, mina misstag och misstag jag inte viste var mina. Det enda som höll ihop mig va familjen å världens sötaste pojkvän, som jag btw håller på att driva till vansinne med mitt närhetsbehov haha... ja det ä inte så illa som det låter jag är bara inte van att inte ha nån att prata med på dagarna, ingen att bolla ideer med å ingen att bli arg å sur på. Det finns helt enkelt ingen annan än mig själv att lessna på! Jag har aldrig märkt mitt behova av människor tidigare så tydligt som jag gör nu! Jag pallar inte ens med att sitta på konoret å jobba, det är såååå tyssssssssst. Å att inne ha chansen att prata när jag kommer hem suger... Jag längtar hem... Visst jag har ett hem här å skulle inte offra det jag har är, aldrig i livet! Men jag saknar familjen hemma. Att missa allt med tillis, bara få glimtar av hur hon växer. Missa alla pompes nya ord, inte kunna gosa med alla djur å inte gnabbas med mamma. hmm... ja å med det lämnar jag ämnet... puss å kram alla glad å nästa vecka gör jag ett gästspel hemma ;0p